Vad är himmel eller paradis?

 

 

Ikon för skapandet av himlarna

"I min Faders hus finns många herrgårdar."  (Johannes 14:2)

Himlen eller paradiset är ett ljust och omätligt utrymme långt ovanför stjärnorna där den största lyckan råder, vilket det ändliga mänskliga sinnet inte kan förstå fullt ut. Detta ljusa utrymme utpekas av Herren Jesus Kristus som hemmet för sin himmelske Fader när han säger:  "I min Faders hus finns många boningar"  (Joh 14:2).

   Himlen eller paradiset är en plats där de rättfärdiga, befriade från allt ont, åtnjuter obeskrivlig glädje genom evigheten, när de ser Gud ansikte mot ansikte. Aposteln Paulus beskriver denna plats så här:  "Ögat har inte sett och inte hört öra och inte kommit in i människans hjärta vad Gud har berett åt dem som älskar honom"  (1 Kor 2:9).

   I sitt jordeliv utsätts människan för otaliga plågor och bekymmer. Kyla, värme, hunger, törst, olika sjukdomar och döden är hans vardag. Under alla år av hans liv, från tidig morgon till sent på kvällen, förbrukar oupphörliga ansträngningar hans kropps styrka. Onda människor ger honom ofta bittra stunder, attackerar honom med giftiga tungor, misstänker honom, förtalar honom, tar bort hans ära och goda namn. Olika olyckor drabbar honom, och på ett ögonblick kan allt han förvärvat under många år förstöras. Till detta kommer inre plågor, olika bekymmer och bekymmer som stör hjärtat mycket mer än något yttre besvär. Med ett ord, jorden är en tårdal för människan.

   Sirak har rätt när han säger:  "Ett hårt öde är tilldelat alla människor, ett tungt ok för människornas söner, från den dag de kommer ut ur sin moders liv till den dag de återvänder till alla levandes moder" (  Sir 40:1).

   Till skillnad från livet på jorden kommer vi i himlen att vara fria från det olyckliga ödet som är lika för alla människor. Där kommer vi inte längre att hungra eller törsta, vi kommer inte att brännas av solen eller någon annan hetta.

   Genom aposteln Johannes försäkrar Herren oss:  "De kommer inte längre att hungra eller törsta; solen skall inte träffa dem och inte heller någon hetta; ty Lammet som är i mitten av tronen kommer att vara deras herde och leda dem till källor med livets vatten. Och Gud kommer att torka bort varje tår från deras ögon"  (Upp. 17:16).

   Lite längre fram, och även genom aposteln Johannes, lovar Herren oss:  "Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte finnas mer, varken sorg eller skrik eller smärta skall vara mer, ty det förra har försvunnit"  (Upp 21:4).

   Genom att komma till himlen kommer vi till ett hemland där vi inte kan förlora vänner, där vi inte behöver frukta fiender, där vi inte kommer att behöva eller sakna något, där vi inte längre kommer att födas och dö, där det varken finns skada eller nytta, och där vi kommer att få evigt liv.  
   Åh, hur önskvärd en plats Himlen är enbart av denna anledning, eftersom den befriar oss från alla jordiska ondska! Åh, vad gott det blir för oss när alla jordkors som krossat oss så hårt här tas ifrån oss! Först då kommer vi att kunna säga med David:  "Vår själ har rymt som en fågel från fågelfäktarnas snara, snaran är bruten, och vi har undkommit"  (Ps 124:7).

   I himlen kommer vi att bli befriade, inte bara från allt jordiskt, utan också från allt andligt ont, det vill säga vi kommer att bli befriade från synden och allt som leder till den.

   Så länge vi lever på jorden utan Guds speciella nåd, kan vi inte helt skydda oss från ondskefulla synder. Även om vi lyckas leva så försiktigt, går nästan aldrig en dag när vi inte hittar olika brister och brister vid närmare granskning av vårt samvete. Och det är just denna iakttagelse som orsakar stor smärta för vår själ, som älskar Gud, så att vi likt aposteln Paulus ofta suckar:  "Jag är eländig människa! Vem ska befria mig från denna döds kropp?"  (Rom. 7:24).

   Dessutom är vi alltid i stor fara att förlora vår frälsning, eftersom vi bär skatten av Guds nåd i ett skört kärl, och ingen dygd är stark nog att säkra oss från fara. Hur from David var och hur nitisk var aposteln Petrus, och ändå föll de. 
   Den stolta världen omkring oss, vårt syndiga kött och Djävulen är tre lika mäktiga och listiga fiender som alltid  och  överallt lägger snaror och bakhåll för oss. Vi måste alltid vara på vakt och kämpa så att de inte övervinner oss. Job har rätt när han säger:  "Är inte människans liv på jorden en kamp? Tillbringar hon inte sina dagar som en hyrestjänare?"  (Job 7:1).

   Och i himlen kommer allt att vara annorlunda, eftersom djävulen inte längre kan sätta fällor för oss, och den stolta världen kan inte längre förföra oss med sina uppenbara gods, onda exempel och skandaler, och köttet kan inte längre ruinera oss med sin lust och girighet. Synd kan inte komma in i himlen eftersom det inte är möjligt att begå en mindre synd där, än mindre en allvarlig synd, eftersom himlens salighet utesluter all synd.

   Vi skulle inte bli välsignade i himlen om vi hade möjlighet att synda och ständigt skulle vara rädda för att vi skulle förlora den välsignelsen en dag. Och det är just denna rädsla som skulle hindra oss från att perfekt njuta av himlens glädje.

   Eftersom salighet är det största goda, utesluter den helt och hållet allt ont, och därför kan de saliga i himlen inte längre synda, utan snarare fullt ut njuta av Guds saliga syn.

   Vi måste veta att synd är att vända sig bort från Gud och villigt hålla med varelser. I detta jordeliv kan vi flytta bort från Gud och komma närmare varelser eftersom vi har en mycket ofullkomlig kunskap om Gud. Men i himlen är det helt annorlunda  , en  dag  kommer vi att se Gud som välsignad i all hans majestät och fullkomlighet. I denna syn  kommer allt jordiskt i våra ögon att  förlora all skönhet och kommer att betraktas som ingenting. Som sådan kommer vi bara att älska Gud, som är summan av all skönhet och godhet, och förakta allt annat. Därför är det omöjligt för oss att synda i himlen som välsignade.

   Denna omöjlighet att kränka Gud genom synd, frihet från alla frestelser och faror, vissheten att alltid förbli i gemenskap med Gud, är det välsignade livet. I detta välsignade liv finns synden inte längre, eftersom det inte finns någon fara genom vilken man kan falla i synd och begå den.

   Så himlen är en plats där det inte finns någon ondska, plåga, frestelser, förlust av frälsning och ingen synd!

   Dessutom är himlen inte bara en plats där det inte finns någon ondska och synd, utan det är också en plats där det finns outsägliga glädjeämnen!    
   Medan vi är i dödliga kroppar, på grund av våra mänskliga begränsningar, kan vi inte helt förstå och uttrycka dessa outsägliga glädjeämnen. De är fantastiska, många och sublima.  David, den store profeten upplyst av Guds Ande, kunde inte säga något mer om himlen än att den helt enkelt är en trevlig plats:  "Hur trevliga är dina boningar, Herre Sebaot"  (Ps 84:2).

   Aposteln Paulus, som togs upp till himlen medan han fortfarande levde, bekräftar att medan vi är i en dödlig kropp kan vi inte fullt ut förstå och uttrycka himlens outsägliga glädje och salighet, som han talar om:  "Ögat har inte sett, inte heller örat har hört och inte kommit in i människans hjärta, det som Gud har förberett för dem som älskar honom"  (1).

   De välsignade i himlen ser Gud i hans omätliga majestät, älskar honom med den starkaste kärleken, är närmast förenade med honom och besitter honom i outsäglig glädje.

   Att de saliga i himlen ser Gud framgår helt klart av dessa Herrens ord:  "Saliga är de rena av hjärtat, ty de kommer att se Gud!"  (Mt 5:8).

   Aposteln Paulus säger också:  "Ty nu ser vi genom en spegel, mörkt, men sedan ansikte mot ansikte!"  (1 Kor 13:12).

   Med dessa ord vill aposteln Paulus berätta för oss att vi i detta jordiska liv ser Gud ofullkomligt och inte i hans väsen och sanning. Vi ser honom i en bild genom varelser där endast en del av hans gudomlighet är synlig.

   Till skillnad från på jorden kommer vi i himlen att stå ansikte mot ansikte med Gud och se honom direkt i hans sanning och majestät, och njuta av outsäglig glädje och lycka i änglars och heligas sällskap. Aposteln Johannes försäkrar oss om detta när han säger:  "Vi ska se honom som han är"  (1 Joh 3:2).

   Därför väntar himlen endast de lyckliga som kommer att höra denna Herrens kallelse:  "Kom, du min Faders välsignade! Ärv det kungarike som är berett för dig från världens grundläggning!"  (Mt 25:34).

   Vilken outsäglig glädje och glädje i denna kallelse, och vilken välsignelse det är för oss om det riktar sig till oss, för det som väntar oss är det som aposteln Paulus tydligt talar om:  "Vad öga inte har sett och inget öra hört och inte kommit in i människans hjärta, vad har Gud berett åt dem som älskar honom"  (1 Kor 2:9).