In love for God is the essence of our perfection
Herren Jesus Kristus kallar kärleken till Gud det första och största budet för utan denna kärlek finns det ingen kristen fullkomlighet. I kärleken till Gud ryms hela vårt livs fullkomlighet, vilket bekräftas av aposteln Paulus: "Och framför allt dessa, klä er i kärlek, som är den fullkomliga harmoniens band." (Kol 3:14).
Aposteln Paulus ord visar att kärlek till Gud förenar alla dygder och gör dem fullkomliga. Därför är vi skyldiga att sträva efter att kärleken till Gud ska bli perfekt, det vill säga vi är perfekta bara när vår kärlek till Gud är perfekt.
Av det som har sagts är det tydligt att vår fullkomlighet endast består i kärlek till Gud. Eftersom vi är förutbestämda att förenas med Gud en gång och njuta av honom för all evighet, består vår fullkomlighet endast i kärlek till Gud, det vill säga bara kärlek till Gud förenar oss med Gud och leder till glädjen i himlen. Därför, om vi uppfyller budet om kärlek till Gud i dess helhet, då har vi blivit fullkomliga och gör vad Herren befaller: "Därför: var fullkomliga som din himmelske Fader är fullkomlig!" (Mt 5:48).
Vi skulle ta fel om vi sökte vår kristna fullkomlighet i utförandet av vissa goda gärningar såväl som i blotta efterlevnaden av de evangeliska råden, det vill säga i frivillig fattigdom, fullkomlig kyskhet och fullständig lydnad.
Vår fullkomlighet består inte i frivillig fattigdom, för då skulle det, som den helige Hieronymus konstaterar, också finnas perfekta hedniska vise, av vilka många föraktade jordiska gods och levde i frivillig fattigdom.
Vår fullkomlighet består inte heller av fullkomlig kyskhet, eftersom många hedningar också trodde på denna dygd, och i evangeliet kan vi läsa om de fem dåraktiga jungfrur som uteslöts från bröllopsfesten, fastän de var jungfrur.
På samma sätt består inte vår fullkomlighet i fullständig lydnad, eftersom soldater och rövare ofta är blinda lydiga, och ändå är de därför inte perfekta.
Frågan uppstår, vad består vår perfektion i?
Svaret är alltid detsamma, vår fullkomlighet består bara i kärlek till Gud, för Herren säger till den unge mannen som ville vara fullkomlig: "Om du vill vara fullkomlig, gå, sälj vad du har och ge till de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom då, följ mig!" (Mt 19:21).
Den rike unge mannen var tvungen att lämna sina timliga gods bara för att han troget kunde följa Herren utan några hinder. Med dessa ord menar Herren inte med vår fullkomlighet att vi avsäger oss alla jordiska gods, men genom att avsäga oss menar han att vi är skyldiga att efterlikna honom i våra liv.
Som den helige Hieronymus och Ambrosius säger och lär, att följa Herren betyder inget annat än att älska honom. Endast i kärlek till Herren överlämnar vi oss fullständigt och helgar oss åt Herren, vi håller med honom, vi blir hans lärjungar och vi följer honom troget.
Frågan uppstår, vad kan man dra slutsatsen av det som har sagts? Är vi som kristna skyldiga att förakta och förringa goda gärningar, dygder och evangeliska råd eftersom vår fullkomlighet inte består i dem? Nej, inte alls, för även om vår perfektion inte finns i dessa uttryck, är de ändå nödvändiga och nödvändiga medel för att uppnå den perfektionen. amen!
Aposteln Paulus ord visar att kärlek till Gud förenar alla dygder och gör dem fullkomliga. Därför är vi skyldiga att sträva efter att kärleken till Gud ska bli perfekt, det vill säga vi är perfekta bara när vår kärlek till Gud är perfekt.
Av det som har sagts är det tydligt att vår fullkomlighet endast består i kärlek till Gud. Eftersom vi är förutbestämda att förenas med Gud en gång och njuta av honom för all evighet, består vår fullkomlighet endast i kärlek till Gud, det vill säga bara kärlek till Gud förenar oss med Gud och leder till glädjen i himlen. Därför, om vi uppfyller budet om kärlek till Gud i dess helhet, då har vi blivit fullkomliga och gör vad Herren befaller: "Därför: var fullkomliga som din himmelske Fader är fullkomlig!" (Mt 5:48).
Vi skulle ta fel om vi sökte vår kristna fullkomlighet i utförandet av vissa goda gärningar såväl som i blotta efterlevnaden av de evangeliska råden, det vill säga i frivillig fattigdom, fullkomlig kyskhet och fullständig lydnad.
Vår fullkomlighet består inte i frivillig fattigdom, för då skulle det, som den helige Hieronymus konstaterar, också finnas perfekta hedniska vise, av vilka många föraktade jordiska gods och levde i frivillig fattigdom.
Vår fullkomlighet består inte heller av fullkomlig kyskhet, eftersom många hedningar också trodde på denna dygd, och i evangeliet kan vi läsa om de fem dåraktiga jungfrur som uteslöts från bröllopsfesten, fastän de var jungfrur.
På samma sätt består inte vår fullkomlighet i fullständig lydnad, eftersom soldater och rövare ofta är blinda lydiga, och ändå är de därför inte perfekta.
Frågan uppstår, vad består vår perfektion i?
Svaret är alltid detsamma, vår fullkomlighet består bara i kärlek till Gud, för Herren säger till den unge mannen som ville vara fullkomlig: "Om du vill vara fullkomlig, gå, sälj vad du har och ge till de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom då, följ mig!" (Mt 19:21).
Den rike unge mannen var tvungen att lämna sina timliga gods bara för att han troget kunde följa Herren utan några hinder. Med dessa ord menar Herren inte med vår fullkomlighet att vi avsäger oss alla jordiska gods, men genom att avsäga oss menar han att vi är skyldiga att efterlikna honom i våra liv.
Som den helige Hieronymus och Ambrosius säger och lär, att följa Herren betyder inget annat än att älska honom. Endast i kärlek till Herren överlämnar vi oss fullständigt och helgar oss åt Herren, vi håller med honom, vi blir hans lärjungar och vi följer honom troget.
Frågan uppstår, vad kan man dra slutsatsen av det som har sagts? Är vi som kristna skyldiga att förakta och förringa goda gärningar, dygder och evangeliska råd eftersom vår fullkomlighet inte består i dem? Nej, inte alls, för även om vår perfektion inte finns i dessa uttryck, är de ändå nödvändiga och nödvändiga medel för att uppnå den perfektionen. amen!
Nema komentara:
Objavi komentar